alexmariaandersson

det gick så sakta tog sån tid varenda vecka var ett år
vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
tills jag sa väntar du på nån eller vill du bli min
du sa va svarar man på sånt
jag sa man svarar nog ingenting
men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har
o gräv i det dunkla men sök inga svar
för jag lovar ingenting det är det enda jag kan hålla
men jag känner nånting jag är så gott som förtrollad